Diafragmabråck

I dag kan jag knappt förstå vad vi gick igenom. Det känns så långt bort. Det sägs att man förtränger, glämmer bort, viss smärta. Och visst minna jag, jag kan fortfarande gråta, men det känns som det var en dröm ibland. Samtidigt som det känns som i går.
Svårt att beskriva.

Vår son föddes med diafragmabråck, och idag, när han är 20 månader, träffades ett litet gäng som har upplevt samma sak. Vi har träffats på Facebook. (vad vore livet utan Facebook?)

Fyra familjer lyckades komma, och det var så spännande! Jag ropade till maken: Här är det, jag känner igen honom!
Skumt, känner igen någon jag aldrig träffat! Men vi har haft en så fin och bra kontakt på Facebook så det känns som man känner alla! Vi vet vad vi har gått igenom, alla bär på likande historier.

Dagen innebar givetvis prat om diafragmabråck och våra älskade barn, men även åt vi, och fiskade i fiskdamm!

Mycket trevligt!!


Kommentarer
Postat av: Sara

2011-08-07 @ 21:29:52
URL: http://littlenova.blogg.se/
Postat av: Natasja

Hihi nu hittade jag din blogg Hanna! :)

Träffen är minnesvärd (på många sätt o vis).

Tänk vad hade vi gjort utan kontakt med andra. Har betytt massor för mig. :)



Kram Natasja och barnen

2011-09-24 @ 21:34:57
URL: http://kampenforlivet.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0