Livet på BB

Sitter och kollar på femmans "livet på bb".

En mamma får inte hålla sina barn.

Såklart, alla mammor vill hålla sina barn. Direkt! Man vill höra sitt barn skrika, man vill känna huden mot sin.

Det gör så ont i mig när jag ser det. Vi fick inte hålla i vår son när han kom. Och precis som Spiderchick har jag blivit gråtmild efter graviditeten. Så jag kan förtfarande gråta när jag tänker på hur bi hade det. Vi hade inte ett liv på bb, vi hade ett liv på sjukhus. På intensivvårdsavdelning.

Nja, det var ju inte ett liv. Vi kom relativt snart hem. Visserligen med LAH. Men att vara en månad i en annan stad med ett sjukt barn känns som ett liv. Ett annat liv. För idag är han frisk.

Men när jag ser mamman kommer känslorna tillbaka. Att det dröjde 12 dagar innan jag fick hålla min egen son.


Kommentarer
Postat av: Karin

Måste vara hemsk känsla

Tur att allt är bra nu!

2011-08-25 @ 06:52:05
URL: http://karinolofsson.se
Postat av: Jennie- mamma till en liten flicka och en liten pojke

Jag som hade fått Signe innan August var väldigt nervös över hur jag skulle reagera när jag inte fick upp honom på bröstet. För instinkterna bara skriker hit med mitt barn men det gick ju inte. Sen när han kom vart det helt tyst i rummet och han var snabbt iväg. Jag hade stålsatt mig mentalt och bestämde för att dra lustgas så länge jag kunde även efter att han kom så jag kunde koppla bort tiden och göra mig själv lite avtrubbad. Sen när man väl fick hålla honom så var det ju underbart! Kram på dig!

2011-08-25 @ 22:10:28
URL: http://kampan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0