beinghanna

Ligger och nattar sonen. Han blundar, tittar, blundar, tittar... Svårt att somna. Lik sin mor?

Julen kommer tidigare och tidigare för varje år.
Jag hittade dumle pepparkaka för ett bra tag sen, och i går bloggade min syster om Ahlgren's bilars senaste variant.
Chokladöverdragna bilar täckta med snö.

Snart är det väl dags för glögg och det är bara en tidsfråga när Ikea börjar skylta jul. (de kanske redan har börjat!! Var länge sedan jag var där...)

Dags för nattning. Jag har lagt lilla e mycket på senare tid, då maken haft ryggskott.
Mysigt? Ja visst. Men man får inte mycket egentid. Man får inte mycket kvalitetstid med maken heller.

Så idag skulle maken natta. Och e skrek. Ropade på mamma. Vad gör man? Lämnar den bekväma soffan och nattar. Givetvis.

Barn vänjer sig snabbt. Nattning med mamma, påklädning med pappa. Jag får bråka med honom varje gång han ska sätta på dig kläder, med pappa går det som en dans!!

Jag borde inte sitta uppe och titta på film! Men man fastnar så lätt. Rosa fluff film är bra mot huvudvärk och kanske lite för mycket jobb.

Fast om jag ska komma upp i morgon så måste jag nog stänga av tv'n och gå och lägga mig.

Ta en Ipren, två panodil och ett glad vatten. Sen blir det sängen.

Äntligen!!!
Blogg.se har släppt en app! Då kan man ju faktiskt blogga mer!
Härligt!

Åh, vad glad jag blev när jag såg att Carolina har börjat blogga igen! Jag har saknat henne!

Det hon skriver är tänkvärt, speciellt nu, efter hennes uppehåll. Hon berör mig. Jag upplever verkligen inte hennes kamp, jag vet inget om hennes liv. Men jag tar till mig, hon skriver rakt in i mig.

Kankse för att jag själv går i KBT. För att det är en kamp. Att utstå något som man inte vill, tvinga sig att våga utsätta sig. Hålla ut. Det är jobbigare än vad man trott.

Jag hoppas att Carolina är tillbaka för att stanna riktigt riktigt länge. Hon är min länkkärlek denna dag!