Ett ultraljudsärr
Läste nyss en blogg om ett underbart ultraljud.
De såg lyckliga ut. Ett friskt barn.
Det är två år sedan vi var gravida. Två år sedan vi var på massor av ultraljud.
Tarmarna är uppe i bröstkorgen.
Det är nog inte så farligt.
Jo, det är mycket mer som är upptryckt, hjärtat är påverkat.
Upp till Stockholm. Träffa specialister, nya ultraljud. Nya läkare.
När jag läser om okomplicerade graviditeter blir jag påmind. Ledsen.
Jag ville också ha en normal graviditet. Ett barn mot bröstet.
Men... Jag ska vara glad! Han lever, han mår bra idag. Han är som vem som helst.
Det är bara mammas minnen och ett ärr på magen.
Fint skrivet Hanna. Gravidteten med Signe var sån... Enkel. Förlossningen var enkel. Vi kom till bb kl.19 och åkte hem med ett friskt barn 11.30 dagen efter. Vi trodde det skulle bli likadant med August (jag var ju gjord för att föda barn). Det såg ju fint ut på RUL även för oss. Har ju också skrivit ett käckt blogginlägg om det och hur man efteråt var och shoppade killkläder förstår du. I vecka 25 skulle vi göra det där 3d-ul för att få fina bilder (18 nov 2010 snart ett år sen!). Signe hade ju såna det vill vi se med August också! Det var då någon slog unden benen från marken och jorden vändes upp o ner. Trots allt detta så var det värt all oro och ägnslan osv. I alla fall nu är han här och han mår bra och det är huvudsaken.Jag är så glad att August kom till oss.Vi kan skatta oss lyckliga och så vill jag påminna dig om att även om ett av barnen fötts sjukt så behöver det inte bli så igen. KRAM!
