beinghanna

Åh, vad glad jag blev när jag såg att Carolina har börjat blogga igen! Jag har saknat henne!

Det hon skriver är tänkvärt, speciellt nu, efter hennes uppehåll. Hon berör mig. Jag upplever verkligen inte hennes kamp, jag vet inget om hennes liv. Men jag tar till mig, hon skriver rakt in i mig.

Kankse för att jag själv går i KBT. För att det är en kamp. Att utstå något som man inte vill, tvinga sig att våga utsätta sig. Hålla ut. Det är jobbigare än vad man trott.

Jag hoppas att Carolina är tillbaka för att stanna riktigt riktigt länge. Hon är min länkkärlek denna dag!